I fredags kväll höll jag på att skära av toppen på ringfingret. Det var så dumt. Jag stod där med potatis och skulle dela i klyftor och tänkte som vanligt att potatis är ganska hal och det är lätt hänt att man slinter. Och så gjorde jag just det! Slant! Först vågade jag inte titta, bara tryckte på hushållspapper. Men sen såg jag att lyckats snitta till halva yttersta toppen på vänster ringfinger, och nageln. (Ironman gillar vassa knivar!)
Nu har det väl börjat läka hyfsat men det gäller att vara försiktig. Små sår och fattiga vänner ska man ju inte beakta. Och det här är inte så illa litet, faktiskt.
Anyway. Jag var hos doktorn idag för min onda vad, och hon skickade mig på ultraljud, som enligt ultraljudssköterskan inte visade på så mycket. Men ont har jag fortfarande, kanske är jag lite bättre för att jag knaprar ibuprofen eller för att jag inte tränar. Hoppas på svar snart hur som helst.
Ironman har flugit till Texas. Barnen gör läxor. Jodå här har vi vardag igen.
3 kommentarer:
Aj för både fingertoppar och vader! Har du tränat hårt på senaste tiden? Nötta skor? Ny träningsform? I alla fall så hoppas jag du snabbt blir bättre!
Inte kul. Fy det är vidrigt att skära sig. Bättre att göra det på en vass kniv än på en slö ;-)
Feel better!!
Vardag med stort V ja…
Trött...
Aj då, det där lät läskigt. Tur att det gick bra i oturen. Vassa knivar gillar jag också men som du säger så händer det olyckor ibland. Hopps det läker snabbt. Hoppas även att smärtan i din vad ger med sig så att du kan träna som du vill snart igen.
Kramar!
Skicka en kommentar