onsdag, december 07, 2011

Sömngångare

Inatt gick Sonen i sömnen.

Det var inte första gången, men flera år sen sist.

Vi vaknade av att han tände lampor och pratade högljutt. Strax var han påväg nerför trappan. Maken flög upp och vände honom uppåt mot sovrummet igen. Det ville han inte.

Osammanhängande prat, stirrig blick och in i badrummet. Ville nerför trappan igen. Han snackade hela tiden, han var upprörd över något. In och ut ur sitt rum, ner i sängen, upp igen.

Till sist fick jag honom att lägga sig ner och läsa med mig, i sin säng. Och han läste faktiskt några sidor i Calvin and Hobbes - tydligen kan man läsa när man sover! - sen tappade han tålamodet och studsade upp igen.

Så höll vi på ett tag mitt i natten. Och nä, han hade inte feber.

Han lugnade ner sig till slut och somnade ordentligt.

På morgonen hade han en vag aning om att han druckit vatten på natten, det var det sista han gjorde innan han somnade om.

Konstigt. Fascinerande.

Nu är han i skolan och har dagens half-term, geografi.

Imorgon är det helgdag, igen. Underlig vecka det här.

5 kommentarer:

Loppan flyttar västerut... sa...

Oj, lite läskigt o roligt på samma gång på något sätt. Är det sant att det är farlgt att väcka någon som går i sömnen eller är det en skröna? Tack snälla för mail, gulligt att du tog dig tid! Nu har jag koll :-)
Kram

Saltistjejen sa...

ja det där med sömngång känns både fascinerande och lite skrämmande tycker jag. Just att man inte är medveten om vad man gör. och det där med trappor eller andra saker man kan skada sig på. Men tur att han pratade också och tände så ni andra vaknade!
Kram!

Annika sa...

Märkligt.
Mkt egendomligt det där med sömngångeri.
Karolina har ngn ggn varit på gränsen till det, men inte alls som din son.
Läskigt på ngt sätt.
har också hört det där att man inte ska väcka en sömngångare, men är det verkligen sant?
Kram!

Desiree sa...

Jag tror att det där är vanligare än vad man tror bland barn någon gång ibland. Jag hade också en sådan period som barn. Men jag mindes aldrig något från de nätter jag var uppe och gick. Rätt kul i efterhand när mina föräldrar berättat.

eastcoastmom sa...

Vi pratat och skrattat åt det här nu i flera dagar, han sömngående. När han var mindre kunde han vara upp och gå en liten vända bara, men det här var helgalet!!!