Några bilder från Alta

Foto: eastcoastmom

Vi längtar redan tillbaka.

Verkligen.

Trolla med knäna

Man vet aldrig när Maken kommer hem på kvällarna. Ofta tar han tåget som anländer strax efter åtta, och då vet jag inte om han planerat att äta eller inte.

Igår var han hungrig. Så jag inventerade kylskåpet, hade inte handlat sen innan vi åkte på semester, men jag lyckades göra en jättegod pasta på under 20 minuter:

Koka pasta, jag använde nån sort som skulle kokas 11 minuter.

Stek färsk spenat för att få bort vattnet i spenaten.

Under tiden skar jag upp småtomater, röd paprika, svarta oliver och fetaost och blandade i en skål.

När spenaten var klar hällde jag på 2 msk grädde för att det inte skulle vara torrt. Salt och svartpeppar. Blandade i grönsakerna med spenaten, men stängde av värmen så fetaosten inte skulle smälta totalt.

Blandade med pastan.

Gott!

Kan jag få köpa nåt på iTunes?

Sonen vill ha ny musik. Vi hade Sirius satellitradio i hyrbilen i Utah och där kunde man se vilken låt som spelades. Jättebra. Nu vet grabben precis vad han vill ha på iTunes:

Gives you hell, med All-American Rejects
You found me, med The Fray
Green Light, med John Legend

Skivan med John Legend hade jag redan, så den var bara att ladda ner på datorn.

Han har cool musiksmak.

Hemma på östkusten

Efter att ha varit på resande fot hela dagen är vi hemma igen i Connecticut. Det är kul att resa men alltid skönt att komma hem.

Hej då Alta, för den här gången

Sista dagen i Alta och Dottern kunde glädjestrålande berätta att hon graduated to Mountain Explorers. Det är stort för en sjuåring!

Maken och Sonen åkte tillsammans och mötte mig för lunch. Jag sinkar dem mest om jag försöker hänga på...

Just det, vi har bröllopsdag idag. 13 år sen vi gifte oss jag blev Fru H.

Snowbasin

Ny dag, ingen sol, jämngrå himmel. Snö.

Bestämde oss för att prova en annan skidort, det finns många att välja på häromkring Park City. Vi åkte en timme och var i Snowbasin, otrolig anläggning och mycket bra backar.

Landskapet vi åkte genom för att komma dit var breathtaking. Berg och dalar om vartannat, röda berg, och små samhällen som såg ut att vara hämtade direkt ur nån Vilda Västern-film.

Nu är vi mätta efter en god lasagne. Jo är det något jag kan så är det att laga en riktigt bra lasagne. Faktiskt.

Varm choklad på Alta Java

Foto: eastcoastmom

Det är bra att ta en paus i skidåkandet ibland. Dottern fick en varm choklad med grädde, jag en cappuccino.

Sonen åker på platser med Maken - sin pappa! - där jag aldrig skulle våga. Idag åkte de Devils Castle och Catherines Area. Sonen vill hälsa att det är Black Diamonds, expert areas.

Jag blir skakig bara jag tänker på det.

Religion i Utah

Man kan sitta och diskutera religion hur länge som helst här i Utah. Särskilt om man har personer med insikt i den stora religionen här i staten att diskutera med.

Intressant. Verkligen.

Just det, bra skidåkningen idag också. Jag åkte med Dottern och Maken åkte skidor med Sonen.

Devils Elbow

Sonen fick som han ville och åkte Devils Elbow idag med Maken. Det är en klättring/promenad/lite glidande på skidorna på 20 minuter längs toppen av ett berg för att komma dit. Men det var det värt.

Tydligen.

Sen lurade de med mig upp på Supreme, som ligger på 3.216 m, och påstod att Rock´n´Roll var busenkel. Not so, för mig. Men jag gjorde det. Jag var ganska stolt efteråt men jag vill helst inte göra om det.

Men man ska aldrig säga aldrig.

Skidåkning blir inte bättre än såhär

Klarblå himmel. Och då menar jag inga moln alls.

Alta. Det finns ingen jämförelse.

Den här lilla skidorten i slutet av Cottonwood Canyon utanför Salt Lake City är unik. Jag är bara nybörjare på skidor, det kommer jag nog alltid att vara, jag har ingen ambition att klara black diamonds och slänga mig utför i midjedjup pudersnö. Men Alta - som ska ha världens bästa snö! - är fantastiskt för mig ändå.

Jag skrattade åt de små myrorna - skidåkarna - jag såg på rad högst upp på Devils Elbow, strax före lunch öppnades tydligen pisten och det var många som ville åka powder. När jag åt lunch med Maken berättade han lyckligt att han var en av myrorna.

Sonen och Dottern var i skidskola och hade kul. De gillar verkligen skidskolan här.

Nu är vi trötta och försöker slappna av lite. Maken är den sista som fick den där hemska förkylningen och både jag och Dottern är fortfarande riktigt riktigt snuviga och hesa.

Imorron, mera Alta.

Det snöar i Park City

Barnen är ute och leker i snön, det snöar. Vi fick en Jeep Cherokee på biluthyrningen och nu tycker Sonen att vi ska köpa en sån.

Sov och hostade om vartannat inatt. Vi bor hos snälla M som har ett stort stort hus här i Park City. Ikväll ska vi hämta Maken vid flyget i Salt Lake City.

Imorgon? Alta, såklart.

Doktorn för säkerhets skull

Efter en hemsk natt med halsont och snuva och dessutom har jag ont i nacken, vaknade jag och upptäckte att det faktiskt var bättre i halsen. Dottern påstod också att hon var bra nu.

Men jag tog det säkra före det osäkra och åkte till Doktorn med oss båda två.

Nu vet vi att det inte är strep. Bra. Vi har a really bad case of sore throat, it looks ugly, and a cold. Sa Doktorn. OK, det överlever vi i varje fall och det går över.

Imorgon tisdag flyger jag och barnen till Park City, Utah. Maken kan inte komma ifrån jobbet, så han flyger en dag senare.

Vrickad hals, typ

Dottern försöker beskriva hur det känns i hennes onda hals:

- It feels like I sprained my throat, mom! It hurt so much!, sa hon, följt av stora tårar.

Stackare.

Fotnot: sprained är ett uttryck för att stuka foten.

Dottern också

Nu är Dottern sjuk också. Men det var väl att vänta.

Brukar alltid säga att det är så mycket enklare när Sonen är sjuk än Dottern, och nu vet vi att det är sant. Hon är verkligen otroligt jobbig när hon är sjuk eller har ont. Klagar och gråter om vartannat.

Sonen däremot är en riktig viking. Så brasse han är!

Nu är det min tur

Vaknade och kände mig eländig imorse. Halsont, huvudvärk, trött. Försökte somna om men det var svårt. Speciellt som Dottern spelade keyboard på hög volym, kanske inspirerad av dvd:n vi såg igår kväll, School of Rock.

Nu har jag städat undan i köket, fixat en tvättmaskin och bäddat alla sängar. Och Skypat med G och W i Stockholm, första gången!

Trodde inte att jag hade feber, fast det är kanske omöjligt att känna på sin egen panna, men när jag tog tabletter för huvudvärken började jag kallsvettas. Som om det var feber som gick ner av tabletterna.

Nu tror jag att jag lägger mig. Maken får ta över här hemma.

Pris som årets värsta mamma?

Tänk er följande: du väcker nioåringen och kollar tempen, ingen feber, han är inte varm, men trött och vill såklart inte till skolan. Det är ju ganska avkopplande att vara hemma och slappa på dagarna har han nu upptäckt. Men mamma tvingar upp honom och han piggnar faktiskt till och skuttar iväg mot bussen tillsammans med lillasyster.

Själv springer du en milrunda i det fantastiska vårlika vädret.

Medan du duschar har barnens Doktor ringt och lämnat meddelande på telefonsvararen, med provresultaten från igår: Influensa typ B.

Notera att detta inte är den allvarligare formen av influensa, som heter influensa typ A. Men om man vaccinerar mot influensa funkar vaccinet mot båda typerna. Influensa B brukar betyda feber i tre dagar och huvudvärk, typ, precis vad Sonen hade.

Och han är i skolan och är - enligt de uppgifter jag hittade på internet - fortfarande smittsam. Upp till en vecka efter han verkar frisk.

Hualigen.

Jo han verkade ju frisk och har inte haft nån feber på ett dygn men nu är han i skolan och smittar alla sista skoldagen innan februarilovet.

Jag funderade ALLVARLIGT på att hämta hem honom, men jag gjorde faktiskt inte det.

Nu känner jag mig sjuk. Somliga straffar Synden direkt.

Barnsäkert, skulle inte tro det

- Mom, can I take the medicine now, I don´t want this headache, sa Sonen som vaknade med 38 i temp idag.

- Men den är barnsäker, child proof, svarade jag, du kan nog inte öppna den.

- But mom! It says on it how to open it, I can do it. Look!

Sa min nioåring och öppnade den flytande medicinen och mätte upp korrekt mått i det lilla måttet som följde med medicinen, Tylenol för barn i körsbärssmak.

Barnsäkert, va?

Vad man gör när barn är sjuka

Foto: eastcoastmom

När barnen är sjuka och jag har tråkigt, då bakar jag. Idag när Sonen var hemma och var eländig med feber - en febertopp på 38.9, inte så farligt ändå - bakade jag de här klassiska chokladkakorna. Men Sonen gillade dem inte, kanske för att han är sjuk. Dottern däremot älskade dem, grejen är att ibland gör jag dem med strössel istället för kokos, men nu råkade jag har världesn bästa kokos hemma, så...

Jag gick över med några till svenska grannen bakom - och vi fikade! - och när Dottern kom hem sprang hon över med ett gäng till bästa tyska grannen A.

Feberrosor

Rosor på kinderna. Av feber. Sonen hade 38 grC när vi tog tempen imorse. Huvudvärk.

Som tur är har jag inga måsten idag, så vi kan bara vara hemma och ta det lugnt, Sonen och jag.

Feber

Det första Sonen sa när han klev av skolbussen idag var att han hade ont i huvudet. Jag trodde han var hungrig men han insisterade på att han behövde en huvudvärkstablett innan han åt nåt.

Sen lade han sig på soffan. Inte likt honom alls.

25 minuter efter tabletten kände jag på hans panna. Den var lite för varm.

Febertermometern stannade på 38.3, kanske att den varit lite högre och vänt ner av värktabletten.

Nu är han lite piggare men han studsar inte på väggarna direkt. Jag avbokade aikidon, grabben var inte pigg nog. Jag lovade att han inte behöver göra nån läxa, han har istället legat i sin säng med min dator och lyssnat på Yo-yo Ma, Sonen spelar ju cello själv.

Men det är ett fritt land

Sonen ville höra något annat än Nickelback i bilen. Jag valde en cd med Dixie Chicks, och spelade låten Not Ready to Make Nice. Ganska speciell musik, men en av mina absoluta favoriter.

Det är en mycket stark låt och jag ville förklara för Sonen historien bakom texten, vad Dixie Chicks sjöng om. (sångerskan gjorde ett uttalande om Bush precis innan USA startade kriget i Irak, hon sa att hon skämdes över att vara från texas precis som presidenten, det startade en osannolik backlash mot Dixie Chicks, för man fick tydligen inte säga vad de sa, kritisera presidenten, speciellt om man var ett countryband)

När jag förklarat länge frågade jag Sonen om han förstod, vad jag menade och vad Dixie Chicks gjort eller inte gjort:

- But mom, sa han, it´s the land of the free. We have free speech. They can say what they want.

Tänk. Jag blev så otroligt stolt över honom just då. Han hade förstått allt och mer därtill.

(känner du inte till låten? klicka på länken ovan och se och hör den.)

Pappa åker skidor men vi har det bra

Precis innan Maken ringde från Seattle, där han just avslutat dagens skidåkning, sa jag till barnen att det var ju inga problem alls att vara ensam med dem en helg. Det beror såklart på att de är så stora nu, 7.5 och 9.5 år gamla, att de kan sysselsätta sig själva mycket, hjälpa till en hel del och inte klagar och gnäller hela tiden.

Sonen hade en playdate på eftermiddan, de skulle träffas på skolan för att cykla. Bra, då cyklar vi dit tyckte jag och så gjorde vi det i det fantastiska vårvädret - 10 grC och sol. När vi kom fram höll kompisens mamma på att lasta ur deras barns cyklar ur bilen, de bor runt hörnet från skolan, jag menar allvar, typ 500 meter. Vi cyklar minst 15 minuter, delvis på ganska trafikerad väg.

Amerikaner. Really.

Klätter-kalas

Foto: eastcoastmom

Vilket kul kalas Sonen var på idag! En kille i hans klass fyllde år och hade sitt kalas på ett ställe i Easton som har en bra klättervägg. Ingen av killarna hade klättrat förut men de flesta tyckte det var buskul!

Tror det kan vara en jättebra idé för både Sonens och Dotterns kalas i maj...

Gymet är packat

Fortfarande är gymet packat på mornarna, det har det varit sen nyår. Just det, det är en massa nyårslöften som är där och tar plats.

Irriterad blir jag bara när det enda spinningpass jag tar i veckan, på fredag morgon, är fullbokat. Gillar inte alls.

Hoppas det blir väder så jag kan springa ute snart, tycker inte om att springa på gatorna, trottoarerna nu är helt igensnöade.

Darth Vader was here

Ikväll hittade barnen gamla Halloween-dräkter, Darth Vader och Obi Wan-Kenobi. De hade lightsabers - heter det ljussvärd på svenska? - och fäktades.

Darth Vader hade långt blont hår under sin hemska svarta mask.

Det funkar bra med Wii-förbud i veckorna, knappt de frågar ens, vet väl att det inte är nån idé. Gillar när de istället är kreativa med sin lek, det är de nästan alltid.

Seattle och Mexico City

Maken reser inte så jättemycket i jobbet. Men nu blir det mycket i en vecka: först till Seattle imorgon, han stannar över helgen för att åka skidor. Kommer hem måndag morgon och vänder, till jobbet i New York City, sen kväll då han har simning - han tränar inför ett triathlon i sommar - och sedan Mexico City på tisdag.

Allt eller inget.

Resten av familjen stannar hemma och gör vad vi brukar.

Tomatsoppa och grilled cheese

När Sonen som är ganska petig med maten, säger att han vill pröva något nytt, då gäller det att hoppa på tåget. Idag på morgonen pratade han om tomato soup and grilled cheese, en standard här i USA och han har säkert hört talas om den via nåt barnprogram.

Vi har nyss testat två olika tomatsoppor på burk som var hemska, men jag tänkte att det blir nog bra om jag gör soppan själv.

Och tänk att det blev det. Supergott.

Jag hittade ett recept på Food Networks hemsida som jag sedan gjorde om, använde ingen grädde i mitt recept bland annat. Om nån är hungrig på en enkel soppa så gjorde jag ungefär så här:

Tomatsoppa

1 stor gul lök, skuren
1 vitlöksklyfta
1 stor sellerisjälk i slantar
1 stor morot i slantar
2 burkar krossade tomater
1.5 liter kycklingbuljong
1 lagerblad
timjan, torkad
persilja, färsk
salt och svartpeppar

Stek gul lök, vitlök, selleri och morot i olivolja. Blanda med buljongen och de krossade tomaterna. Lägg i kryddorna, dvs resten av ingredienserna. Koka tills moroten är mjuk. Ta bort lagerbladet. Mixa med mixerstav eller i mixer. Tillsätt ev mera salt och svartpeppar.

Servera med varm ostsmörgås, vilket är vad amerikanerna kallar för grilled cheese - men deras är dubbel med ost emellan brödskivorna.

Perfekt en snödag som den här.

Barnen? De åt med mycket god aptit, också Dotterns finska kompis som är här och leker nu efter skolan. Nu är de ute i snön och leker.

Early dismissal

Det har börjat snöa lite lätt och då misstänker man alltid att
1. skolorna är stängda för dan (men barnen är ju redan i skolan, så nej, inte idag och förresten har vi bara tre snow days att spela på, tror att två är använda)
2. skolorna stänger tidigare.

Och det blev alternativ 2. Barnen slutar klockan 13 idag, istället för 15.15.

Hysteriskt.

Jag läste nånstans att President Obama var förvånad över att skolorna stänger för så lite snö som de gjorde i Washington DC. För det är klart att där det snöar ofta och mycket - som Montana, Colorado - där stänger inte skolorna för så lite snö som här.

Amerikaner är mesar vad gäller snö.

6 more weeks of winter

Barnen rusade ut från bussen nu i eftermiddag och meddelade att det kommer vara six more weeks of winter.

Tydligen är det Groundhog Day idag och den lille rackaren kunde inte se sin skugga, då blir det fortsatt vinter i sex veckor.

Tro´t den som vill.

Jag tyckte det var vår i luften idag och jag såg min skugga, minsann.

Det är tröttsamt med skidor

Upp med tuppen, typ, och iväg till Mohawk för att åka skidor hela familjen. Fantastiskt väder - sol!, ont i benen men kul.

Nu är alla trötta och jag tror inte vi orkar med nån Super Bowl. Inte är vi intresserade heller.