Varje morgon överväger jag om jag ska orka med att borsta barnens hår, eller inte. De skriker och klagar så det är ingen kul uppgift. Maken till hårömma barn finns nog inte.
Så jag låter ofta bli. De får se ut - nästan - som de vill i håret.
Men den här veckan hände nåt.
Sonen sa plötsligt att "idag ska jag inte skrika" och det gjorde han inte. Har inte gjort nån gång den här veckan.
Dottern har lite längre hår, ungefär till axlarna, och det blir såklart mera trassel och gör mera ont, så henne har jag inte borstat så noga. Men idag var jag bara tvugen. Och då säger hon att hon heller inte skulle skrika idag Och det gjorde hon inte.
Alltså. jag vägrar tro att de plötsligt inte är hårömma längre. Nej. De har bara bestämt sig för att inte skrika längre. Eller så gjorde det aldrig speciellt ont men de tyckte om att klaga och skrika - vråla! - och så har de tillfälligt tröttnat.
Skönt som omväxling i varje fall. Och de är välkammade.
Grrringo, svensk i Colorado.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar