söndag, januari 08, 2006

Rosa hår, tack

"Mamma, jag vill verkligen ha rosa hår. Verkligen verkligen verkligen! Jag är trött på det här gamla håret!" sa lillasyster A och drog i sitt blonda hår.

"Ja jag vet att det inte finns några människor med rosa hår, då måste man färga. Får jag färga rosa?", fortsatte hon.

Nä tror inte det. Hon är fin som hon är, med sitt blonda hår och gröna ögon. Inget rosa hår så länge mamma får bestämma.

2 kommentarer:

ste-pha-nie sa...

ha ha! Ja barnen de kommer ju på det mest roliga - och så säger vi förstås ofta "nej" för deras bästa såklart ;) Dottern kanske skulle kunna ha roligt med en rosa peruk - finns ofta billaga typer i party stores, t.ex. :) Blev glad av din kommentar - oj vad roligt jag kunde ha som barnbokillustratör - vill du övertyga min man om att vi kan nog klara oss på en inkomst (tills I become rich and famous, haha!) Men sanningen är att jag inte har nog, confidence... Men vem vet, en solig dag blir jag väl helt plötsligt modig... Kram!

Coola Morsan sa...

Vilka färger som helst blir ju bra.. och kul, bara de inte är permanenta. Men det är bara hur lätt som helst att ta fel sort i affären.

Från blond till kolsvart gick lätt för dottern, men inte att komma tillbaka till den egna hårfärgen. Hon ångrade sig efter nån månad. Det tog två år, med stegvisa blekningar i slingor, misslýckade försök att färga utväxten rätt osv osv. Ordet *permanent* när det gäller hårfärgning är bra att lära ut riktigt tidigt.