sedan några dagar, kanske en vecka, åker humöret på A upp och ned, rena berg och dalbanan. Det är frustrerande eftersom hon alltid varit enklare att ha att göra med än storebror, vårt lilla solsken som alltid sjunger. Nu kan hon blänga surt på mig och gnälla "titta inte på mig!". Hoppas det bara är nån utvecklingsfas, storebror hade flera såna och han var ju ok sen.
Vi hade två kompisar till barnen här idag. En kille som går på samma simskola som G och hans lillebror, de hade jättekul. Meningen var att de skulle tala svenska med våra barn, grabbarnas pappa är svensk, men det blev bara engelska. Väluppfostrade barn, inte alls så hoppiga och springiga som mina barn, eller så fysiska. (G är helt otroligt, han studsar upp och ned ibland, bara hoppar på samma ställe när man försöker prata med honom, alldeles för mycket energi som bara måste ut! verkar det som)
Grrringo, svensk i Colorado.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar